Orolig inför planerat kejsarsnitt

Usch. Jag vet att jag inte borde men hur många kan låta bli att googla planerat kejsarsnitt när man själv ska vara med om det? Det går ju inte. Idag råkade jag komma in på artiklar och läsa om en som blivit förlamad av ryggmärgsbedövningen. Vad hemskt! De kunde inte åka hem för hon kunde inte gå. Och deras bostad hade ingen hiss heller så någon var tvungen att bära henne. Stackars familj! Det som man hoppas på ska bli de lyckligaste dagarna och tiden i livet kanske, så händer detta.

Läste även om några andra som genomförde kejsarsnittet utan att bedövningen tog! Vilken skräck. Trots att de hade känt av att läkaren nöp dem hade de kört vidare med operationen med bara en lokalbedövning. Vad gör man i den situationen liksom? Hon skrev att hon låg och skrek. Usch. Man kanske inte ska tro allt man läser men ändå.

Jag tycker det känns jätteläskigt med kejsarsnitt, har värsta ångesten ibland och får svårt att andas bara jag tänker på det. Har trots allt nästan varit med om det tidigare, fast det kom ju inte ut en bebis då men jag minns hur det är att vakna upp med stygn och blod på magen och vetskapen om att någon har öppnat upp magen…

Du kanske också gillar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *