Rutinultraljud i vecka 18


Bild från ultraljudet - RUL!

Äntligen var det dags. Som jag längtat och gått och räknat ner till denna dagen!
Jag var så nervös och orolig för att allt inte skulle se bra ut eller för att bebisen inte skulle leva. Med en blåsa som höll på att sprängas (de rekommenderar att man ska ha full blåsa för att det ska gå lättare att se bebisen) la jag mig på britsen. Barnmorskan smörjde in magen med gelén och skrattade. Hon förstod att jag var kissnödig och sa att min blåsa är väldigt full och att jag nog får gå och kissa lite. Jag tog bort allt det kladdiga, sprang på toaletten och sedan var det bara att hoppa upp på britsen och börja om igen.

Bebisen levde och allt såg bra ut!

Barnmorskan mätte och höll på ett bra tag – från alla håll och kanter. Pekade ut bebisens ben och fötter. Sa att han låg med benen uppåt, och att tårna nästan nuddade näsan. Ungefär som yogapositionen plogen för dig som vet hur den ser ut. Han rörde också armarna och höll upp händerna mot huvudet. Det var svårt att se vad som vad vad och hon kunde inte se vilket kön det var på grund av att benen var i vägen. Han rörde sig hela tiden också så det blev en suddig bild.

Jag är så lättad och glad

Nu känner jag mig lugn igen. Kanske i några dagar? När man inte kan känna något i magen känns det ju så overkligt allting. Vi blev framåtflyttade i tre dagar. Det var skönt att det inte var så länge. Jag längtar så redan nu. BF datum är 6:e mars. Vi fick också med oss en bild hem som sitter på kylskåpsdörren, den du kan se ovan. Känns helt galet att det verkligen är sant. Att vi ska få en liten bebis nästa år.

Du kanske också gillar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *