Så gick moderkaksprovet till, vecka 13

Vi valde att göra moderkaksprov då det finns kromosomfel i släkten och att vi är lite äldre, jag är 35 och min man är 45. Var så himla nervös för detta och hade hört om den enorma nål som förs in i magen. Vi var i vecka 12 första gången vi var på Östra sjukhuset för att göra moderkaksprovet. Kvinnan som skulle göra det var så trevlig och gullig och fick mig att känna mig trygg. Tyvärr sa hon att det inte gick att göra, helt enkelt för att det inte var säkert att göra det för bebisens skull. Tror det var moderkakan som var för tunn och vi fick en tid vecka efter men hon sa också att vi skulle förbereda oss på att det inte är säkert att det kommer gå då heller. Kanske skulle vi få vänta ännu längre och göra fostervattensprov.

Moderkaksprovet var inte så farligt

Det var långa dagar. Veckan efter var vi där igen. Det var en äldre man som skulle göra det. Jag hoppade upp på britsen. Drog ner brallorna och läkaren smetade på den kalla gelén. Frågar om bebisen lever, vilket den gör. Han säger att min blåsa är väldigt full så jag får gå och kissa lite. Kommer tillbaka, men den är fortfarande full, så får gå och kissa igen. När jag sedan ligger på britsen nästa gång dröjer det inte länge innan det blir dags. Jag blir så nervös! Hade nästan trott att det inte skulle gå att göra denna veckan heller. Blundar och säger att jag inte vill se något. Känner inte så mycket när de sticker ner nålen och börjar gräva i moderkakan. Min pojkvän tycker det ser himla läskigt ut (han ser monitorn med bebisen och nålen) eftersom nålen är nära bebisen. Jag tittar upp i taket för att se skärmen men läkarens huvud är i vägen så kan inte så något alls. Det var inte så farligt tycker jag, utan var mest känslan och vetskapen om att de kör ner en lång nål i magen som känns obehagligt. Personligen tycker jag att det gör mycket ondare att sätta in en spiral eller göra cellprov där de pillar på livmodertappen.

Continue Reading

Vaginalt ultraljud i vecka 8

Vi hade lyxen att få ett vaginalt ultraljud tidigt. Tror det var redan i vecka 8. Anledningen var att jag har opererat bort ett stort myom en gång och de ville kolla så att det inte fanns något nytt där nu. Vi fick se den lilla varelsen, fick dock ingen bild men det var underbart att få veta att hjärtat slog. Hade läst innan på nätet att när man får missfall så är det ofta så att hjärtat inte har börjat slå – så det kändes underbart! Vi fick lite tårar i ögonen. Det är verkligen i bebis i magen. Ibland undrar man ju om man bara inbillar sig och om det verkligen kan vara sant.

Pratade även med läkaren som skickade en remiss för moderkaksprov – men hon sa att det inte var säkert att vi fick det, de var restriktiva med de nu. Annars kommer vi nog göra NIPT där man gör ett vanligt blodprov som analyseras med en teknik kallad Nästa Generations Sekvensering (NGS), som bestämmer mängderna av de 23 kromosomerna. Vi får se, som sagt så har vi ju ett jätteovanligt kromosomfel i släkten. Men vissa stunder vill jag bara skippa testet och är lite nervös för moderkaksprov – det finns ju en missfallsrisk där med.

Continue Reading

Inskrivning på MVC vecka 7

Ringde till MVC för att få en tid veckan efter jag visste att jag var med barn. Sa också att jag gärna ville träffa en läkare för att få en remiss och göra moderkaksprov då vi har kromosomfel i släkten. Det var semestertiden i juli månad och jag fick ringa runt lite för att få en tid. De jag pratade sa att jag var ute lite sent då det tar lite tid att få remiss men det löste sig och jag fick en tid redan veckan efter.

Vad hände på inskrivningen?

På inskrivningen fick vi träffa en barnmorska som hette Emma, både jag och min sambo kände med en gång att vi gillar henne. Var lite nervös för detta innan men det kändes bra och vi kommer ha henne under hela graviditeten. Första besöket varade nog i 1,5h. Vi hade inte så mycket frågor men om jag minns rätt så började de med att ta blodprover, urinprov och väga mig. De kollar blodvärdet och tar blodprov och ser om man är immun mot röda hund, om du har syfilis, klamydia eller hiv. Hon frågade även om sjukdomar hos våra familjer, om vi tar medicin, hur jag mådde och så pratade vi om snus och alkohol. Jag snusade lite innan men slutade samma dag som jag fick reda på att jag var gravid.

Vad hände sen?

När vi skulle gå ifrån mvc hade vi fått ett nytt besök inbokat hos en läkare måndagen där på. Jag har haft myom tidigare som jag fick operera bort och de ville kolla så att jag inte har några nya nu. Dessutom ville vi försöka få en remiss för moderkaksprov då vi har extremt ovanligt kromosomfel i släkten. Vi fick även veta att vi skulle få en ny barnmorska till nästa gång eftersom hon skulle ha semester, men träffa Emma igen vecka 25 om vi ville ha henne som barnmorska, vilket vi sa att vi ville. Så långt till dess!

Continue Reading