Rutinultraljud i vecka 18


Bild från ultraljudet - RUL!

Äntligen var det dags. Som jag längtat och gått och räknat ner till denna dagen!
Jag var så nervös och orolig för att allt inte skulle se bra ut eller för att bebisen inte skulle leva. Med en blåsa som höll på att sprängas (de rekommenderar att man ska ha full blåsa för att det ska gå lättare att se bebisen) la jag mig på britsen. Barnmorskan smörjde in magen med gelén och skrattade. Hon förstod att jag var kissnödig och sa att min blåsa är väldigt full och att jag nog får gå och kissa lite. Jag tog bort allt det kladdiga, sprang på toaletten och sedan var det bara att hoppa upp på britsen och börja om igen.

Bebisen levde och allt såg bra ut!

Barnmorskan mätte och höll på ett bra tag – från alla håll och kanter. Pekade ut bebisens ben och fötter. Sa att han låg med benen uppåt, och att tårna nästan nuddade näsan. Ungefär som yogapositionen plogen för dig som vet hur den ser ut. Han rörde också armarna och höll upp händerna mot huvudet. Det var svårt att se vad som vad vad och hon kunde inte se vilket kön det var på grund av att benen var i vägen. Han rörde sig hela tiden också så det blev en suddig bild.

Jag är så lättad och glad

Nu känner jag mig lugn igen. Kanske i några dagar? När man inte kan känna något i magen känns det ju så overkligt allting. Vi blev framåtflyttade i tre dagar. Det var skönt att det inte var så länge. Jag längtar så redan nu. BF datum är 6:e mars. Vi fick också med oss en bild hem som sitter på kylskåpsdörren, den du kan se ovan. Känns helt galet att det verkligen är sant. Att vi ska få en liten bebis nästa år.

Continue Reading

Längtan efter ultraljudet

Gud vad jag längtar och räknar ner dagarna och veckorna till RUL – rutinultraljudet. Det känns ju så konstigt att man går omkring och är gravid och det känns ändå inte som det  är på riktigt. Och nu efter moderkaksprovet vill man ju se så att den lille fortfarande lever. Man förstår det här med att alla föräldrar säger att den dagen man får barn väcks en enorm oro som varar resten av livet. Själv tycker jag att den där oron kom så fort jag såg på stickan att jag var gravid – även om den såklart inte är lika stark som när barnet har kommit till världen. Några veckor kvar till ultraljudet…

Continue Reading

Vaginalt ultraljud i vecka 8

Vi hade lyxen att få ett vaginalt ultraljud tidigt. Tror det var redan i vecka 8. Anledningen var att jag har opererat bort ett stort myom en gång och de ville kolla så att det inte fanns något nytt där nu. Vi fick se den lilla varelsen, fick dock ingen bild men det var underbart att få veta att hjärtat slog. Hade läst innan på nätet att när man får missfall så är det ofta så att hjärtat inte har börjat slå – så det kändes underbart! Vi fick lite tårar i ögonen. Det är verkligen i bebis i magen. Ibland undrar man ju om man bara inbillar sig och om det verkligen kan vara sant.

Pratade även med läkaren som skickade en remiss för moderkaksprov – men hon sa att det inte var säkert att vi fick det, de var restriktiva med de nu. Annars kommer vi nog göra NIPT där man gör ett vanligt blodprov som analyseras med en teknik kallad Nästa Generations Sekvensering (NGS), som bestämmer mängderna av de 23 kromosomerna. Vi får se, som sagt så har vi ju ett jätteovanligt kromosomfel i släkten. Men vissa stunder vill jag bara skippa testet och är lite nervös för moderkaksprov – det finns ju en missfallsrisk där med.

Continue Reading